Vi skuttar igen ("tidsreser") tillbaka till mitten av 1990 talet. Rockmusikerna själva har dött, av olika orsaker. Men deras musikstil (grunge, heavy metal, black metal) lever vidare och kan letas fram igen av vem som helst via Spotify och Youtube.
Nya orkestrar kommer i år att försöka låta som de här orkestrarna, många av dem då på 1990 talet baserade i Seattle.
Säg bara "Provinssirock".
De flesta har hört vad som hände med Nirvanas sångare Kurt Cobain.
En heroin överdos var orsaken till att Alice in Chains', sångaren Layne Thomas Staley bara blev omkring 30 år. En onödigt kort karriär som rockmusiker.
Men fakta är fakta. Han dog 5 April 2002. Han var född 22 augusti 1967.
Wikipedia igen för att få veta mera: Chris Cornell begick även han, självmord efter en konsert. Men hans karriär blev nästan dubbelt så lång. Chris Cornell hade familj och hann uppleva sin 60-års dag.
Han var aktiv ända fram till sin död på scenen. Det betyder att mängden fotografier på Chris Cornell är mycket större än de fotografier som man kan titta på, när man letar fakta om `Lane Thomas Staley och "Alice in Chains".
Folk som har dött av självmord inom rockmusik är ett svårt ämne tycker jag. Svårt att skriva om. Mer tabu än homosexualitet.
Skräcken för att ungdomar som idag vill "bli något" inom rockmusik tar för stort intryck av vad som hänt deras idoler, gör att detta är "en katt som man inte så gärna vill ha på bordet", med andra ord ett ämne man vid middagsbordet gärna undviker i det längsta.
Janis Joplin, om vi tar ett exempel lite längre tillbaka i tiden.
Jag skulle säkert kunna skriva detta som en vanlig musikrecension också. Som att jag aldrig någonsin jobbat som EOS redaktör emot missbruk av droger. Jag minns att på den tiden var vi unga och inte ens vi som hade som jobb att göra tidningar som Zoom och EOS, eller skriva om den drogfria ungdomskällaren i Vasa, var helt övertygade om att det var nödvändigt att vara totalnykterist.
Mellan varven skulle vi vara med i Pampas Nationaldag med halare och festa in våren i Vasa, på samma sätt som de gjorde på Kåren i Åbo. Det hörde till tyckte vi, och ville bygga upp studietraditioner i Vasa, som inte lika länge som Abo Akademi hade kunnat erbjuda studielinjer på svenska eller finska, universitetsnivå.
Snapsvisor. Kräftskivor. Alltså man vill få kasta loss...
Det finns mycket reklam om alkoholhaltiga drycker där man kopplar ihop sexiga unga modeller med bilder och fyndiga rubriker. Bilder och annonser som vill vi ska gå in till Alkobutiken och sofistikerat välja en vinflaska eller två. Det kan funka rätt länge som livsstil, det där. Många klarar av den livsstilen utan att gå över till starkare droger.
Heroin är inte så vanligt här hos oss som i Seattle.
Heavy Metal musik kommer att leva vidare, orkestrar och band som idag vill få spela på en scen, kommer att ta intryck av något som hänt tidigare, av någon skiva de hittat på Loppis någonstans.
Faktum är också att många Metal band kan ha melodier eller rytmer som är spännande och intressanta för dem som vill lära sig spela, vill hitta egna orkestermedlemmar och försöka få spelningar.
24 timmar Heavy Metal i dygnet kan bli lite "Heavy", tungt upplever jag också. Volymen och kraften i musiken kan vara lite sådär att man tror trumhinnorna i öronen ska börja blöda och man måste kräkas om man inte får gå ut och vila öronen emellan.
Jag uppskattar tystnad, pauserna i musiken, pauserna mellan lyssnarstunderna.
Det gäller att dosera rätt.
Ett Provinssirock veckoslut överlever de flesta. Men någon kan kanske inte "ta hela grejen".
24 timmar Heavy Metal på full volym alltså. 7 dagar i veckan.
Blir nog att försöka få in en stund med psalmer ännu denna vecka.
"Mind Wide Open". Chris Cornells dotter pratar i sin Podcast om Mental Health, inte om Heavy Metal. Eller om jag uppfattat saken rätt: Hur man kan idag 2020 fortfarande hålla kvar friheten att söka en egen väg som artist, eller musiker även om det i början, är svårt att vara den som är först med det nya, det som vinner populäritet.
Många förblir lokalkändisar och får leva med den lotten. Få av oss kommer att bli världskändisar. Men några kommer alltid att försöka, kosta vad det kosta vill...Fame...att inte vara en vanlig dussinperson, någon grå liten råtta, utan en som lyckades, gjorde det på sitt eget vis.
Ser fram emot fler musiktips, men tror det blir att byta årtal. Tidsresa tillbaka till 2020 och försöka få reda mer om några som är på gång just nu. Här i hemknutarna.
